Sista dagen i oktober.
Och så var oktober gjord också. Det är kusligt så fort månaderna går. Det var ju inte länge sedan jag skrev att september var över och att jag hoppades på att oktober skulle bli bättre än vad september var. Och nu sitter jag här, 31 dagar senare..
Inget särskilt har hänt denna månaden, men den har varit bättre än vad september var. Kan dock inte sätta fingret på varför. Men jag hade en konstig känsla i hela kroppen förra månaden, och den har försvunnit :)
Klockan är strax över 21:00 och jag kom alldeles nyss hem från kvällens träning. Jag tränar vanligtvis inte på torsdagar, men eftersom jag hade en vilodag igår så fick jag ta träningen idag istället. Idag var jag och pappa på ett nytt pass för oss båda. 90 minuter kombipass, skivstång/spinning intervall.
Jag hade redan innan passet en fruktansvärd träningsvärk i låren efter tisdagens pass. Så när vi gjorde ben-övningar på skivstången ville jag bara brista ut i gråt. Gud vad ont det gjorde! Men det är bara att bita ihop. Vågar dock inte tänka på hur morgondagen kommer att bli.. Haha ;)
När jag och pappa var påväg hem så berättade han att hans träningskompis hade sagt att jag såg väldigt vältränad ut.
Fyfan vad glad man blir av att höra det!! :) Jag måste själv börja ge andra komplimanger, för man vet hur otroligt mycket sådana ord värmer. Nu kommer jag att somna med ett leende på läpparna :)
Inget särskilt har hänt denna månaden, men den har varit bättre än vad september var. Kan dock inte sätta fingret på varför. Men jag hade en konstig känsla i hela kroppen förra månaden, och den har försvunnit :)
Klockan är strax över 21:00 och jag kom alldeles nyss hem från kvällens träning. Jag tränar vanligtvis inte på torsdagar, men eftersom jag hade en vilodag igår så fick jag ta träningen idag istället. Idag var jag och pappa på ett nytt pass för oss båda. 90 minuter kombipass, skivstång/spinning intervall.
Jag hade redan innan passet en fruktansvärd träningsvärk i låren efter tisdagens pass. Så när vi gjorde ben-övningar på skivstången ville jag bara brista ut i gråt. Gud vad ont det gjorde! Men det är bara att bita ihop. Vågar dock inte tänka på hur morgondagen kommer att bli.. Haha ;)
När jag och pappa var påväg hem så berättade han att hans träningskompis hade sagt att jag såg väldigt vältränad ut.
Fyfan vad glad man blir av att höra det!! :) Jag måste själv börja ge andra komplimanger, för man vet hur otroligt mycket sådana ord värmer. Nu kommer jag att somna med ett leende på läpparna :)
